Tio reflektioner efter tio dagars tågluff i Tyskland
Normalt skriver jag ju om svensk kollektivtrafik och infrastruktur. Men sommarens semester blev en 10 dagars tågluff till södra Tyskland och tillbaka. På vägen gjorde jag några reflektioner som har bäring på kollektivtrafik och infrastruktur.
Om du inte redan gör det så prenumerera gärna på mitt nyhetsbrev!
1. Ideenzug – en resa in i framtiden
En av de roligaste sakerna på resan var att i München få resa med Südostbayernbahns Ideenzug. Bakgrunden är man vill att testa nya koncept inför framtidens tåg. Vagnen med de nya koncepten går i ordinarie trafik och det var bara att kliva på och resa med. Verkligen roligt att kunna få del av tankarna i fullskalemodell. Bra möjligheter att få in synpunkter på mer eller mindre vilda idéer.
Vill du själv testa att resa? Kolla in tidtabellen längst ned på denna sida: Ideenzug
På tåget fanns två panoramafåtöljer där man kan sitta lite innesluten och titta på utsikten. Dessa hade jag dock inte chansen att pröva, eftersom de redan var upptagna när jag kom ombord. Verkar mysigt, men det måste vara väldigt speciella marknader där denna typ av lösning kan vara aktuell.
Förstaklass sätena var bekväma med extra långt utskjutande del vid huvudet, vilket ger lite mer avskildhet mot passageraren bredvid. Det tror jag kan uppskattas. Elektriskt justerbara stolar och USB-kontakt. Kändes bra - även om det nog fortfarande finns en del som vill ha tillgång uttag för vanlig stickkontakt.
Särskild arbetsplatskupé med bildskärm.
På tåget fanns också särskilt avskilda arbetsplatskupéer där en person kunde stänga in sig och också koppla upp sin dator mot en 27-tums skärm (det kunde jag dock inte pröva). Har fanns uttag för vanlig stickkontakt. Detta borde kunna vara en intressant lösning för längre sträckor inriktad på att resenärerna ska kunna arbeta ombord. Gäller bara att det går att hitta någon som är villig att betala.
På tåget fanns också nya säten av mesh-typ i 2:a klass. Tanken är att de skulle anpassas sig efter kroppen. Min erfarenhet efter att ha provsuttit var en hård balk i ryggen. Så den lösningen hoppas jag inte kommer till Sverige!
I vagnen fanns också lite nya lösningar med ett slags barbord med barstolar att sitta vid och utrymmen med en soffa (liknande den lösning som finns på X40, men detta var en helt annan standard). Sammantaget en mycket rolig resa med spännande idéer. Ska bli intressant att se vad av detta som blir verklighet i Sverige.
Läs mer om DB:s projekt Ideenzug på engelska här: https://ideenzug.deutschebahn.com/ideenzug-en
2. Första klass – helt klart värt
Jag köpte Interrail 1:a klass. Det var något dyrare, men jag tycker i efterhand att det var helt klart värt det. Inte bara för att fåtöljerna i X2000 1:a klass är väldigt sköna och för att komforten är bättre också på övriga tåg.
Eftersom det i regel finns 1:a klass också på regionaltågen i Tyskland hade jag nytta av detta även på de sträckorna. Där behövdes ju ingen platsbokning eller var i bland inte ens möjlig, men med en 1:a klassbiljett var det aldrig något problem att få en sittplats.
På många svenska regionaltåg finns det inga 1:a klassvagnar, det gäller till exempel hela Mälartågsystemet. På SJ:s regionaltåg med X40 finns visserligen 1:a klass, men komfortmässigt är det ingen skillnad. Trots erfarenheterna från Tyskland tycker jag inte att vi i Sverige bör satsa på att införa 1:a klass där det inte finns. Även om det var smidigt med 1:a klass i Tyskland, är det knappast värt det vare sig för trafikbolag eller resenärer att avsätta en viss del av vagnen till extra betalande passagerare.
3. Rökning på perronger
Det är lätt att glömma hur det var tidigare när man stördes av röklukt på hållplatser och stationer – för att inte tala om uteserveringar.
I Tyskland är detta fortfarande ett problem. Visserligen finns det ofta särskilt utpekade områden för rökare på perrongerna, små rutor uppritade med vita linjer som rökarna ska hålla sig inom. Men en linje på marken hindrar inte röklukten från att sprida sig, så på detta område erbjuder Sverige en trevligare miljö, även om det naturligtvis är så att inte alla respekterar rökförbudet.
4. Kurtaxe – något för Sverige?
I samband med ett par av våra övernattningarna fick vi betala en obligatorisk lokal avgift ”Kurtaxe” och för det fick vi ett kort som bland annat berättigade till fritt resande med lokaltrafiken.
Denna lokala turismskatt är ett sätt för turistorter att få resurser att hantera allt som har med turismen att göra och underlättar också resandet på orten för turisten – och gör kanske också livet enklare för bussförarna! Detta utan att medborgarna i kommunen behöver betala det via sin skatt.
Kanske kan det vara något också för Sverige och de svenska kommuner som har en stor besöksnäring?
5. Vi behöver planera mer för turism – även utanför storstäderna!
På tal om turism. När man reser som turist inser man att vi nog inte tänker tillräckligt på turisterna när vi planerar våra kollektivtrafiksystem. Det handlar om sådant som bra kartor vid stationer och bytespunkter, information på flera språk både på stationer och ombord och tydlig skyltning.
Jag tror det fungerar hyggligt i våra större städer, även om det även där kan finnas utrymme för förbättring. På mindre orter behövs det helt säkert.
6. Inte bara Sverige har problem med tågen
För den som reser i Tyskland blir det snabba tydligt att det inte bara är Sverige som har problem med tågtrafiken. Det var både stora arbeten som gjorde att delar av banan var avstängd och krånglade till resan och helt vanliga förseningar beroende på fordonsfel och djur på spåret. Inte heller i Tyskland kan man korrekt beräkna hur stor en försening blir, utan den flyttas framåt. För övrigt var det inte problem bara i Tyskland. Tåget ned från Köpenhamn var sent redan på den danska sidan gränsen.
Vad som däremot fungerar väldigt bra i Tyskland är skyltningen av var olika vagnar stannar på perrongen. Mycket smidigt!
7. Personalbrist är inte ett svenskt fenomen
I Sverige lider vi av stor brist på personal i många verksamheter, inte minst inom kollektivtrafiken. Det är tydligt att detta inte bara är ett svenskt fenomen – det fanns väldigt gott om annonser, anslag och reklam där man efterfrågade personal.
I Garmisch-Partenkirchen var till och med delar av trafiken inställd på grund av personalbrist och sjukdom.
8. Biljettsystem – appar behöver komplement
Som turist inser man att detta med appar inte alltid är så enkelt. Försökte använda MVV:s (Münchner Verkehrs- und Tarifverbund) app i München för att köpa en dagsbiljett. Gick bra att betala med kort i appen, men någon biljett dök aldrig upp. Kollade och beloppet var reserverat på kortet, men jag fick ingen biljett.
Tydligen gick köpet ändå inte igenom. Några pengar drogs sedan aldrig – men jag fick inte heller någon biljett.
I Dresden köpte jag istället en dagsbiljett i automaten vid hållplatsen – det var inga problem!
Jag gillar appar, men jag anser att det behövs komplement och alternativa sätt att köpa sina biljetter.
9. Planera alltid med marginal!
Precis som vid alla resor gäller det för den som reser med Interrail att planera med marginal. Speciellt när det gäller semesterresor går det ju att utnyttja tiden på ett trevligt sätt. Själv valde jag ett långt uppehåll i Norrköping istället för att satsa på ett kort byte. Då hann jag besöka Arbetets museum. I Köpenhamn hade jag också ett längre byte, med tid till en lunch på sta´n.
På andra sträckor kan man istället planera för hur man hanterar en eventuell försening. Ofta kan personalen ombord hjälpa till, men det underlättar om man tänker lite själv också.
Ett tips är också att alltid ha med sig något ätbart på tåget, och inte utgå från att det finns något att köpa. Även när det egentligen ska finnas kan det vara slutsålt (särskilt vid förseningar) eller så har helt enkelt inte serveringsvagnen kommit med.
Det är också klokt att ha tillräcklig marginal i resebudgeten för att kunna hantera oväntade utgifter, som en extra hotellnatt eller en taxiresa.
10. Tåg är enkelt, smidigt och bekvämt!
Den viktigaste insikten är ändå att tåg är ett enkelt, smidigt och bekvämt sätt att resa. I varje fall om det inte framför allt är landsbygden man vill se. Interrail fungerar också alldeles utmärkt och inkluderar ju mycket mer än den långväga trafiken. Även på till exempel S-bahn gäller Interrail-biljetten.
Även om det var en del förseningar, så gick det för det mesta precis som det skulle. Inga bilköer, ingen väntan i säkerhetskontroller, inte en massa dötid att tillbringa i oändlig väntan.
På hemresan gjorde vi misstaget att ta båt mellan Rostock och Trelleborg. Då var det den där flygkänslan med transport till en avlägsen avgångshall, incheckning långt i förväg, väntan och sedan transfer ut till fordonet.
Nästa gång blir det tåg hela vägen!
Jag som skriver Uppspårat – om kollektivtrafik och infrastruktur heter Johan Örjes och har en bakgrund som regionråd med ansvar för kollektivtrafik och infrastruktur i Region Uppsala. Idag arbetar jag med inspiration, utbildning och rådgivning kring kollektivtrafik- och infrastrukturfrågor.
Kontakt:
E-post: johan.orjes@orjes.se Telefon:070-611 52 51
Tack för att du läser Uppspårat – om kollektivtrafik och infrastruktur! Prenumerera för att få nyhetsbrevet direkt i din inkorg.
Tack för en mycket intressant och informativ text! Det är vetskapen om just de där små detaljerna som underlättar resandet. Blir väldigt sugen på interrail nästa år. Du kanske hinner iväg och testa tågen i fler länder tills dess😀