Uppspårat i Almedalen
Almedalen är speciellt, även om det numera är betydligt mindre än under de mest intensiva åren. Fortfarande ett av de bästa tillfällena om man vill höra vad som är aktuellt och vad det surras om inom en mängd olika politikområden. Det är naturligtvis lätt att hamna i den egna politikbubblan, men mitt intryck är ändå att det i år diskuterades väldigt mycket infrastruktur. Här är några saker jag spårat upp efter att ha besökt ett antal, men långt ifrån alla, aktiviteter kring kollektivtrafik och infrastruktur i Almedalen.
1. Alla inser att vi behöver satsa mer
Alla verkar vara överens om att det behövs satsningar på infrastrukturen. Det kommer att komma mer pengar i infrastrukturpropositionen. Frågan är hur mycket och på vilket sätt.
Inte minst lyftes betydelsen av en väl fungerande infrastruktur för tillväxten och företagens möjlighet att utvecklas fram, bland annat med utgångspunkt i rapporten Industribroms eller industrilyft?
Bostads- och infrastrukturminister Andreas Carlsson lade på ett seminarium anordnat av Järnvägsbranschens samverkansforum tillfälligt ifrån sig ministerportföljen och satte på sig den kristdemokratiska hatten och talade om att öka underskottet i de offentliga finanserna för att göra investeringar i infrastruktur. Han menade att det behövs ”lite mer av ett balansräkningstänkande” när det gäller infrastrukturen, att man också ser vilka tillgångar som skapas genom att det genomförs investeringar i infrastruktur.
Av allt att döma kommer det att bli lite lösare tyglar på de offentliga finanserna framöver och därmed blir det också möjligt att öka utrymmet för investeringar. Frågan är dock hur långt det räcker med tanke på de stora kostnadsökningar som skett och de stora behov som finns bara för att komma i kapp med underhållet och bygga ut signalsystemet ERTMS. Just resurserna till utbyggnad av ERTMS skar ju den förra regeringen ned kraftigt i sitt slutliga beslut.
2. Alternativa finansieringslösningar kommer
Det har länge talats om alternativa finansieringslösningar för att åstadkomma mer pengar till infrastruktur – och det är nu alltmer klart att det kommer att vara en del av den framtida infrastrukturpolitiken. Efter Almedalen har ju också Tidöpartierna bland annat i en debattartikel gått ut med det beskedet.
Samtidigt finns det historiskt både bra och dåliga exempel på detta sätt att arbeta. Vid något seminarium lyftes Nya Karolinska sjukhuset och Arlandabanan fram som exempel där alternativa lösningar inte fungerat så bra eller ställt till problem längre fram. Det är ju inte för inte som Arlandautredaren Peter Norman sliter med frågan om att öka den låga andelen kollektivtrafik till Arlanda, som hämmas just av konstruktionen av Arlandabanan – där ”rulltrappeavgiften” gör priset för tågresenärer oattraktivt. Samtidigt verkar Öresundsbro-lösningen ha fungerat bra och genererar resurser till ytterligare utveckling av infrastrukturen i Öresundsregionen.
Det är bra att olika former av alternativa finansieringen prövas, men som Nils Paul från Svenskt näringsliv sa på ett av seminarierna – ”det behövs en nykter syn”.
3. Det kanske blir långsiktighet till slut!
Många efterlyste långsiktighet och breda uppgörelser kring infrastrukturen. Tyvärr visar historien att det är svårt att få långsiktiga besked att hålla. Beskedet om nya stambanor med möjlighet till höghastighetståg lanserades av Alliansregeringen just i Almedalen 2014 i rubriken Sverigebygget. Det beskrevs som ”historiska och långsiktiga investeringar i jobb, bostäder, kollektivtrafik, järnvägar och vägar”. Den efterföljande socialdemokratiska regeringen byggde i och för sig vidare på det spåret, men efter valet 2022 var det slut på den långsiktiga inriktningen och Tidöregeringen rev upp beslutet.
Det är svårt att få till långsiktiga överenskommelser – även när till exempel näringslivet efterfrågar det. Det finns flera exempel i närtid på när det som varit tänkt som långsiktiga överenskommelser, till exempel i energipolitiken, offrats för att uppnå kortsiktiga politiska fördelar. Det är också lätt för den som för tillfället disponerar majoriteten att tänka att: ”vi fick minsann inte vara med när vi var i opposition”.
Samtidigt finns det en stor efterfrågan på långsiktiga besked kring infrastrukturpolitiken och ett behov både för näringsliv och kommuner att få besked om vilken infrastrukturutbyggnad de ska planera för. Under Almedalen hördes faktiskt flera exempel på öppningar för bredare samtal också från regeringspartiernas representanter vid olika seminarier.
Förhoppningsvis kan de politiska partierna enas om gemensamma besked när det gäller de stora dragen i infrastrukturutbyggnaden, trots historien. För ”framtiden tillhör inte den som gräver ned sig i historien” som Kristoffer Tamsons, ordförande för Järnvägsbranschens samverkansforum, sa på ett av seminarierna.
4. Självkörande bussar – fortfarande en bit bort
På ett av seminarierna diskuterades frågan om självkörande bussar. Dessa har under lång tid varit “bara några år bort”. Detta seminarium arrangerades av Vy, som kunde redovisa exemplet från Stavanger. Där kör det nu omkring självkörande stora bussar i trafik. Dock är det fortfarande så att det krävs en ”säkerhetsförare” ombord på bussen.
Det var en hel del tal under seminariet om behovet av nya försök och regelförändringar. Sverige har ju tidigare haft ambitioner även om de inte alltid förverkligats. Planerna på en stor självkörande Scaniabuss i Barkarbystaden blev ju aldrig verklighet. Tyvärr blev det under seminariet inte tydligt exakt vilka regelförändringar som skulle behövas.
Diskussionen handlade tyvärr inte om hur självkörande bussar ska bli en bra affär. Kai Kristoffersen, projektledare självkörande fordon, Vy Buss A/S, kunde dock beskriva att de självkörande bussarna sänkt bränsleförbrukningen och även är bättre på att hitta rätt placering vid hållplatsen. Men ska självkörande bussar bli ett sätt att få mer kollektivtrafik för pengarna behöver behovet av personal ombord bort.
För att komma framåt med förarlösa bussar behöver politiker och myndigheter ge besked om vad de behöver för underlag från branschen för att tillåta förarlösa bussar i trafik.
5. Ungdomsförbunden ger hopp om framtiden
På ett seminarium ordnat av Svensk Kollektivtrafik, Sveriges Bussföretag och Tågföretagen om hur vi får fler att resa kollektivt gav de olika politiska ungdomsförbunden sin syn. Det var en positiv upplevelse att lyssna till Dalila Alibasic, MUF, Natalie Johansson, CUF, Julius Wallin S-studenter, Tove Ljungberg Haasum, Grön ungdom, Lukas Forsberg Bernevång, KDU, Anton Holmlund, LUF och My Kårlycke, Ung Vänster. Samtliga ansåg att vi behöver satsa mer på kollektivtrafik, samtidigt som de flesta uttryckte att det ändå behöver göras prioriteringar. Undantaget var My Kårlycke från Ung Vänster som framförde förslaget om gratis kollektivtrafik för alla, samtidigt som trafiken skulle byggas ut.
Intressant på seminariet var också att notera skillnaden mellan Tomas Byberg från Sveriges Bussföretagare och Byberg & Nordin och Monica Lingegård från Tågföretagen och SJ. Tomas Byberg talade om att det som driver ökat resande är utbud av trafik, Monica Lingegård sa istället att det körde omkring mängder av tomma tåg och bussar.
Det sista tror jag är ett tecken på att SJ fortfarande mentalt är kvar i tänket att tåg- och bussresor handlar om enskilda resor, när det för majoriteten av resenärerna handlar om system för att kunna transportera sig i vardagen. Om kollektivtrafiken ska vara attraktiv att välja som system för att transportera sig behöver också de där bussarna och tågen med låg beläggning rulla.
Jag som skriver Uppspårat – om kollektivtrafik och infrastruktur heter Johan Örjes och har en bakgrund som regionråd mellektivtrafik och infrastruktur i Region Uppsala. Idag arbetar jag med inspiration, utbildning och rådgivning kring kollektivtrafik- och infrastrukturfrågor.
Besök gärna min webbplats: orjes.se
Kontakt:
E-post: johan.orjes@orjes.se Telefon:070-611 52 51